jag tänkte faktiskt pausa min blogg nu. Det är äckligt väder = fula bilder och inga filmklipp, inte så kul eller hur?
När snön smälter och jag kan börja träna normalt igen kommer jag få tillbaka min motivation och allt kommer bli så  mycket roligare att läsa. Tack till alla som följt bloggen och så, vi ses i vår! Och då kommer min blogg vara full med bilder, filmer och allt annat roligt!

Jag kommer att säga till collbaz.blogg.se när jag har startat upp den här bloggen igen, så ska jag tvinga han att länka mig hähä. Så det är bara att hålla ögonen öppna och kika in här när snön är borta!

Idag var jag i Kalmar och handlade lite smågrejer.
Jag var på Hööks också och handlade ett ledrep, en repgrimma och sen en grej som man kan ta bort håret från hästarna när de fäller. Jag har inte använt repgrimma på hur länge som helst faktiskt.
Sedan en tröja, nagellack i tuffa färger och min kära röda hårfärg. Funderade på om jag skulle färga håret ännu rödare, men sen ångrade jag mig och tog den vanliga hårfärgen istället.

Nu ska jag dricka kaffe och sedan ska jag ut och gå med hästarna, ska även longera lite grann tror jag.

Nu är jag ju hos farmor, därför kan jag inte blogga. Så ni får svara på en fråga istället!


Rider du? Vilken gren? Vad har du för häst? =)

Så länge man är öppen för andras åsikter och inte använder bestraffningar när man jobbar med sin häst går man på en rätt väg mot en harmonisk häst.

Öppenhet är så viktigt. Man måste lyssna på sig själv, på andra kloka människor och framförallt på sin häst.

Det är viktigt att aldrig dölja sanningen för sig själv. Vill ens häst inte bli fångad i hagen får man väl helt enkelt inse att hästen inte vill umgås med en. Det låter kanske tufft, men det är sanningen. För att kunna lösa ett problem på ett bra sätt, måste man våga inse vad som faktiskt är problemet. Och problemet är alltid människan.

När man väl har vågat öppna ögonen och förstå en ibland smärtsam sanning, har man redan kommit halvvägs i själva lösningen av problemet. Ibland är problemet mycket mindre än man trott, det stora problemet är oftast att man inte vågar inse att det är man själv som har gjort  fel.

Låt allting ta den tid det tar - det går så mycket fortare då.

Jag ska verkligen börja fixa bilder och videofilmer om det börjar fungera igen! Det är så blåsigt och snöigt nu och jag är rädd om kameran, men så fort det inte snöar ska jag fixa några bilder på oss. Det lovar jag! Än har jag inte börjat rida, men så fort jag börjar med det kommer det såklart ridbilder också. Håll ut.
Jag funderar också på att göra videobloggar, alltså där jag mest pratar och så. Jaja, en sak som är säker är iaf att det kommer bli bättre med bilder här i bloggen.

 Bomlös sadel!
Jag måste bara hissa bomlösa sadlar. Den på bilden rider jag med ibland och den kommer från hööks. Jag är medveten om att kvalitéten på den inte är den bästa och att den inte är så fin haha. Men ändå, man sitter verkligen som fastklistrad i den och jag får alltid beröm för min sits. Den här ger verkligen en väldigt säker sits måste jag säga, och den är såå skön att sitta i! Det är dessutom skönt att veta att oavsett om min häst går upp eller ner i vikt eller vad som helst finns det ingen risk att sadeln slutar passa, den risken finns ju med andra sadlar. I vilket fall tycker jag att fler borde skaffa sig en sån här sadel, just för att den är så galet skön att rida i! Jag tycker också som islandshästryttare att det är lättare att få till en bra tölt i den. Man kommer närmre hästen och kan inverka med mindre signaler, iaf vad jag har upplevt. När jag rider Skjoni brukar jag alltid ha den på honom, jag ääälskar den.
Jag har en annan sadel också, tänkte visa den imorgon.


 <- Läsarfråga! Svara gärna :) .

 
Och lite info om mig såklart. Det är jag till höger, observera att jag försökte blinka med ena ögat! Jag är alltså INTE hon med den lila slingan i håret. Det är min bästavän och hon är snyggare irl än på kortet! Jag heter Felicia, bor på Öland och är född 18 Januari 1995. Jag tycker om att måla, skriva, och självklart att umgås med mina hästar. Jag väljer ordet "umgås" istället för att "rida" när jag ska ut till hästarna för jag tycker det ordet passar bättre helt enkelt. hehhe..

.. Fast nu har jag rött hår istället!






Här är då världens bästa Vaenting tillsammans med ett rådjur hon och jag adopterade förra vintern (veterinären sa åt mig att ta hand om det för det var bevisat att dens mamma nyligen blivit påkörd och den var jättemager. Dock dog den senare, antagligen pga hjärtfel).
Vaenting är född 1992 på Island och har haft ett föl som har kommit tvåa i nordiska mästerskapen i V1 år 2006. V1 är en tävling för islandshästar för er som inte förstår. Vaenting är en häst som är svår att motivera och att hålla kvar motivationen på. Hon är extremt snäll i stallet men blir ganska lätt osäker med nya ryttare och liknande. Jag skulle vilja säga att hon är en enmanshäst helt enkelt, dock kan mamma och mina kompisar rida henne utan problem. Men om det är för många ryttare som rider henne på för kort tid börjar hon krångla; sticker, vägrar gå osv. Jag har däremot aldrig haft problem med henne. Vaenting går inte att styra med ilska. Om hon krånglar och jag blir arg så slutar det med att hon krånglar ännu mer och blir stressad. Så länge man är lugn men bestämd är hon hur snäll som helst. Vaenting kanske uppfattas som en ganska tråkig och "loj" häst, men det handlar bara om att hon lätt tappar intresset för saker. Håller man henne sysselsatt så blir hon gladare och piggare och det är det som jag jobbar väldigt mycket med i nuläget. Dessutom är hon extremt snabb när hon vill, så om man är noga med beröm, tålamod och variation har hon väldigt mycket framåtbjudning och arbetsvillighet. Vaenting är helt enkelt bäst, hon är en utmaning och jag fullkomligt älskar den där känslan när man äntligen lyckas med något. Om hon ger en sin respekt och tillit, då har man verkligen förtjänat det. Bara det när hon kommer i hagen gör mig överlycklig.

 fin bajsig bakgrund...
Skjoni är då mammas häst, men jag brukar också rida och hantera honom. Han är född -85 om jag inte minns fel och är också uppvuxen på Island. Visst är han gammal? Men det märks inte kan jag säga. Han är en av de piggaste hästarna jag har ridit. Han är däremot väldigt, väldigt, väldigt snäll och vill verkligen göra rätt. Att han sen kan bli rätt stark på stora ängar är en helt annan sak eheh.. Den här hästen är mycket känslig och vaken. Han är alltid uppmärksam och läser av en hela tiden. Han uppfattas som nervös och är ganska trampig och fnysig av sig. Snabba rörelser betyder flykt för honom och han är mycket blyg och avvaktande mot nya människor. När man sitter i sadeln är dock allt annorlunda. Skjoni går fram överallt, och då menar jag verkligen överallt. Han är helt underbar att rida ut på, tryggare och roligare häst får man leta efter. Han ligger mig otroligt varmt om hjärtat måste jag säga, för med honom har man inte tråkigt en sekund. Skjoni litar inte på människor, så det gäller att vara lugn när man hanterar honom. Han har ett ostabilt psyke och jag ägnar mycket tid av min dag till att tänka på honom. Han intresserar mig, hans sätt att vara och bete sig har jag inte sätt på så många hästar innan. Det tog säkert ett år innan han började lita på mamma och mig. Nu tycker han att vi är ganska ok, men han är inte den som kommer i hagen. Jag tänkte dock börja lägga ned mer tid på Skjoni också, ska träna lite skrämselträning och andra smågrejer som höjer hans självförtroende och tillit till mig. Jag ska också börja tänka över mitt beteende ordentligt. Jag ska filma mig när jag hanterar honom för att se hur jag rör mig och exakt vilka signaler han reagerar på. Det här är ett stort projekt och jag hoppas att jag hinner med det, för skolan och Vaenting tar ju så mycket tid. Men han förtjänar verkligen trygghet, för snällare häst finns inte.

De här tipsen är absolut inte några magiska hjälpmedel som löser alla dina problem direkt. Men precis som jag kanske du känner att ditt hjärta slår lite för fort när du vet att ni snart ska passera den Fruktansvärda Plastbiten eller Dödens Träpall. Och en nervös människa ger en nervös häst. Vaenting reagerar inte ens på fyrhjulingar, men en gång blev hon slagen av en grind så hon är inte alls förtjust i vissa grindar. Dessutom tycker jag det är obehagligt att passera bilar i trafiken, och om jag är nervös blir också min häst nervös. Därför gäller det att hålla sig lugn, och här är några tips jag använder mig av som hjälper.








Det gäller att hitta något som funkar för dig och din häst. Allt funkar inte på alla, så testa dig fram och se vad som gör er lugnast. Snart tänkte jag även ta upp lite övningar som kallas Skrämselträning vilket är väldigt användbart sen när man ska rida och som dessutom höjer din hästs självförtroende.

 Tjockis häst..
 HAha! Han ser alltid mycket vildare ut än min häst..
 Usch, förra sommaren hade Vaenting jättemycket eksem. Och kolla vad fint jag har matchat, hahahahah! Men, hon var iaf helt svullen i mankammen och hade verkligen mycket problem. Men nu har vi börjat använda eksemschampo en gång i veckan på sommaren, smörja med aloe vera och andra krämer och sen på med ett annat täcke,  och då är hon inte alls lika svullen som hon var på bilden.