"Jävla häst, gå in i transporten då" ,
"Men hästjäveeel, varför går du inte att fånga?!",  
"Dumma häst. Hoppa nu då!!"
Det är väl sånt man hör då och då. Innan hästägaren kallar till sig fler människor. Innan man tar till piska, innan man rycker i grimskaft eller tyglar. Innan linorna tas fram för att trycka in hästen i transporten. Bråk, skrik, slag och ilska. Är det roligt? Att behöva bråka, att inte lösa några problem utan skrämma och tvinga hästen till att göra som man vill. Det här är ingen text där jag tänker skriva om hur underbart natural horsemanship är. Jag tänker inte säga att "du kan lösa allting med nh!!". Jag vill säga att människor är blinda. Inte alla, långtifrån alla. Men en del.

Man ifrågasätter hästen, man tycker den är dum som gör fel. Men vad många ofta glömmer, är att ta ett steg tillbaka och titta på sig själva. De glömmer att ifrågasätta sitt eget beteende. För det är det som allting handlar om. Att våga erkänna att det är man själv som är problemet. För det är så. Det är alltid människan som är problemet. Det är inget jag hittar på, det är bara en enkel, logisk slutsats. Man slår hästen så fort den bits. Man kör sporrarna i sidorna när den inte vill gå framåt. Man hämtar sopkvasten eller liknande när den inte vill gå in i transporten. Men varför gör hästen så? Varför protesterar den? Hästarna vill inte vara dumma, den meningen kanske låter uttjatad? "Det finns inga dåliga hästar, bara dåliga ryttare"- Visst låter det som att man har hört det hundra gånger innan? Men hur många tar den meningen på allvar? Hur många håller med, hur många försöker komma på vad den meningen egentligen betyder? För den meningen är sann, precis lika sann som när man säger att hästar är flyktdjur.

Det är när man kan titta på sig själv och hur man beter sig mot hästen, som man kan hitta problemets grund och lösa det. Är man en arg människa, då får man antingen en arg, rädd eller apatisk häst. Det beror på vad hästen har för psyke från början. Jag säger inte att man ska låta hästen göra som den vill. Går hästen på dig, slå till den med repet. Men det här ska bara hända en gång. För efter du har slagit, måste du börja fundera "Varför gick hästen på mig? Var någonstans brister mitt ledarskap? Är jag inte tillräckligt lugn eller självsäker? Är jag rädd, är jag arg, är jag för okoncentrerad?". Om du kommer på svaret, kan du börja jobba med hästen. Om du börjar lyssna på vad hästen säger, hur den reagerar, och tolkar signalerna rätt, kan du få en harmonisk häst som vill kommunicera med dig och som respekterar dig. Självklart kräver detta kunskap, en hel del sådan. Men alla människor kan lära, om de bara vill. Om de bara har ögon och öron öppna och lyssnar. Lyssnar på hästen och vågar erkänna sina misstag och brister.

För du får aldrig någonsin glömma när du jobbar med hästar, att vi har rätten att försvara oss. Men det har hästen också.